Ultimata Livet

---

På lunchen idag efter en väldigt jobbig förmiddag satte jag mig ner för att i förvåning plocka upp en Findus färdigrätt ur min axelväska (jag som vanligtvis alltid annars äter hemlagat).
Efter en stunds tänkande och stirrande så upptäcker jag att maten inte ser likadan ut som på bilden. Jag tänker: "borde inte jag kunna stämma dem?" Men längre än så hinner jag inte i mina tankar. För det dyker upp en intressantare sak som jag ser. Det som fångat min uppmärksamhet är inget mindre än ett märke tryckt på den papperstallrik maten ligger på. Detta märke tycks till en början likna ett "made in China" märke, men ser snabbt att det är en bild på ett glas och en gaffel som symboliserar "servis" skulle jag tro.
  Jag som filosoferar en aning för mycket fastnar i tankarna om hur det skulle vara att tillverka dessa papperstallrikar i China när maten tillverkas i Sverige. Samtidigt står det på förpackningen att maten är från Italien. Jag får inte ihop pusselbitarna. Sedan ser jag en tredje del i produkten som måste användas för att få sammanställa min produkt. Just precis, plastfoliet över tallriken som i mina tankar snabbt hoppar till att tillverkas i Chile. Vilken soppa allting blev när det egentligen var Pasta Alfredo.

  Mina tankar flyter vidare och sedan ihop. Det gör att koldioxid utsläppen påverkas väldigt mycket av denna tillverkning där 3 olika delar av världen är involverade i en liten färdigrätt men ändå är det en Svensk Findus rätt.
Den sjukaste tanken av de alla tänkbara kommer upp. Den komplicerar allting och hela processen.
  
Bakgrunden ur Findus rätt Pasta Alfredo ur min syn!

Processen från det att alla delar är i olika världsdelar till att den ligger i min mage är som såhär:
* Allting börjar med att en gubbe lagar Pasta Alfredo i Italien. En svensk går förbi och känner doften, han får idén att nyskapa den. Så han tar med fotot han tagit på rätten och improviserar efter det. han får en godkännt lik bild av den han tog och skickar maten till China för att packas ned i sina papptallrikar. När Chineserna packat ner maten i tallrikarna flyger planet vidare till Chile där de klistrar på plastfolie och när Chilenarna är färdiga skickar de planet vidare mot Sibirien där Raul Wallenberg sitter och viker kartonger med bilden som den svenske kollegan tagit från Italien. När han packat ner tallriken med maten i och plastfolien över och slickat på limmet för att kartongen ska klistras ihop. När han är färdig börjar han sakta gå mot finska gränsen för att sedan ta Viking Line till Sverige. Påvägen blir han Hungrig och äter upp några färdigrätter och i mål hemma hos svensken har han endast en Findus färdigrätt kvar som svensken stolt levererar till närmsta ICA-butik. Jag köper den sedan för 38 Svenska kronor och dagen efter frågar Aftonbladet den svenske Findus tillverkaren: "Hur kommer det sig att du sprider ut tillverkningen av Findus färdigrätter såhär?" Svensken svarar då glatt med ett stort nöjt leende: "Det var billigast så!".