Running out!
Att äta innan man springer (iaf 30 minuter) är inte bra. Du borde iaf vänta minst en timme innan du springer. När jag sprang igår kväll så minskade min lust att äta korv i livet. Jag har fortfarande den äckliga korvsmaken i munnen.
Även om jag hade ätit tätt inpå och hade väldigt ont i bröst och fot så pressade jag mig till max. Flertalet gånger var jag nära på att få upp det jag ätit och jag känner att det hade gått snabbare utan maten i magen.
Tiden blev 31.29 på dessa 9.2. Jag är inte äverlycklig (även om jag kanske borde vara det). Men känner att det gav mig väldigt bra rytm in i träningslivet igen. Efter några veckors uppehåll med löpningen tänkte jag börja på allvar igen. Träna som om jag var Asafa Powell. Eller inte. Tänkte faktiskt satsa på längre distanser och jag har som mål att när jag fyller 19 så ska jag springa från Växjö till Karlshamn (90 km). Jag kommer försöka skriva kontrakt med en Tv-kanal så att de filmar mig under loppet så att folk ser. Försöka skaffa sponsorer som sponsrar mig med utrustning till loppet och försöka träna inför detta med hjälp av villiga sponsorer.
/Love Gidlund Idag väldigt trött med värkande kropp.
Monday morning
Hejsan.
Måndag morgon ännu en gång och jag har lite långtråkigt. Väntar på förmiddagsfikat kl. 9.00 .
Helgen som varit har varit helt underbar. Grattis till prinsessan som gift sig (även om jag tyckt uppståndelsen kring bröllopet varit för stor).
Jag är glad idag. Inte bara för att det är måndag, utan också för att det är en ny vecka, ny dag och nya tag. Jag har brottats med problem i helgen och sett någon bli utburen på bår.
Om en olycka inträffar och du är ansvarig, är det då du som får skiten? Ja, det äg nog det som är meningen. Att någon har ansvaret att handla sjysst mot varandra och du har ansvaret att se till så det sköts riktigt. Kan man då anklaga dig om något händer. Du kan inte förhindra det, men det händer och du reagerar. Du reagerar och agerar, men får ändå kritiken att flöda runtomkring dig.
Att leva med pressen att du har ansvaret äver så många andra kan kännas svårt till en början. Att känna att man får respons på det man gör och att man gör det bra är roligt. Men om de närmsta, de ansvariga över mig och de udner mig klagar, vart ska jag då ta vägen? Är det rätt inställning de har till mig? Tar jag jobbet oseriöst? jag vet inte. Jag gör mitt bästa och försöker alltid se morgondagen. Men att få skulden när man inget kan hjälpa är tragiskt. Det sätter sig på hjärtat. En fläck som sakta sprider sig för varje kommentar. Spelar ingen roll om det är nära och kära eller de man inte alls har någon koll på vilka det är. Man påverkas, det sänker dig och gör dig till en osäker människa.
//Love Gidlund Fotbollsdomare ansvarig för följandet av regler vid en fotbollsmatch.
